Tisdag eftermiddag

Sitter pa FCC. Det ar nastan inga moln, de som finns, ligger som hagringar i horistonten. Flaggorna langs Riverside vajar latt i den svaga brisen.
Jag ar trott, utmattad. En spanning trycker runt huvudet.
Nar jag kom in satt det en man vid bardisken. Hans utseende paminde nagot om Sydney Pollacks, det var sympatiskt i mina ogon. Vi utbytte nagra latta fraser, han borjade: "How are you today?", "Fine thank you. I've been bicykling here so I'm sweating heaps", "Welcome to the tropics. Great place isn't it?", "Yea, I love it, it's nice that it's not on street level", "It's very colonial, "Yea, it's calm, you don't have to see the mess going on down there, that's what I like, "It's true...". Han bestallde in ett nytt glas, av vad det nu var han drack.
Jag funderade pa om jag skulle fortsatta konversationen. Mannens van kom efter en stund, sedan en mycket ung Kambodjanska. Jag tjyvlyssnade och forstod att hon och mannen jag pratat med var tillsammans. Horde jag till och med fiancee..? Jag sag forsiktigt upp fran min bok och betraktade sallskapet, sedan snabbt ner igen for att dolja mina ackelkanslor som vaxte ut genom ogonen. En tredje man anslot efter ytterligare en stund. De pratade alla tre, den forsta mannens blick lag hela tiden pa den unga kvinnan, han tog hennes hand kysste den. Hon fnissade.

Jag undrar vad som ror sig i huvudet pa dessa man. Hur de kan legitimera sina kop av manniskor, hud, liv, drommar, kanslor. Vad tanker han nar hon suger av honom om kvallarna? Ar han sjalvabsorberad, totalt uppslukad och kat pa sitt maktovertag, sa att hon bleknar, blir vem som helst. Blir en kropp som han tar. Eller tror han nagonstans i sig sjalv att hon ar attraherad av honom?
Tror han, att han ar foralskad i henne och denna karlek ar besvarad?
Eller struntar han i att tanka och att tro darfor att det inte spelar nagon roll. Ingen roll alls spelar det, for han kan kopa sig till vad som helst.
Vad ar det for fel, pa dessa man? Varfor maste det vara sa har?
Misogyni, kvinnoforakt, hat - var kommer det ifran?
Strukturer, sager en van rost till mig. Jo, men inuti. Hur formuleras det inuti kroppen, i hjarnan, hur utvecklas det i kanslor som i slutandan blir ett begar till att kopa? Kopa ett liv, en kropp, drommarna, en historia.
Det finns ju overallt det har, overallt.
Over mig ligger faktumet som en stor sorg. Inuti kanner jag ackel och vanmakt.

Jag orkar snart inte se mer, hora mer, tanka mer.