Andra lektionen

Lektionen i ondags gick bra.
Jag undrar hur mycket de forstar, och marker att mellan mina ord och dem ar avstandet mycket langt. Som att jag star i en annan varld och pratar till dem genom glas. De tittar pa mig, blinkar, jag star fortfarande kvar och pratar, genom glas. Jag kommer fran en annan varld. Jag vet att det ar sa och kan inte hjalpa det, men vill nastan ursakta mig for det. Efterat fragade de mig om lagar och de rattsliga processerna, sjalva forfarandet nar utsatta kvinnor gjort en anmalan. Egentligen vet jag inte det, forsokte komma pa tillfredstallande svar, men vet inte om jag lyckades. De ar mycket fokuserade pa lagar, pa att hitta ett system som fungerar, och att instanser inom systemet ska kunna samarbeta. Formodligen ar det sa det maste borja, men jag tanker att det anda inte bara handlar om det, utan om nagot mer djupgaende. Om nagot som sitter inuti, som fangar oss i vara positioner och styr vara medvetenaden, rattigheter och utrymme, och jag tanker att de inte far vanta for lange med den forstaelsen. Men det ar nog bara mitt vita naiva jag som talar.
"Vara lander ar olika", sager en polis (som till skillnad fran de andra ar civilkladd), "vi har haft krigen, i ditt land ar alla utbildade...". Jag tanker att de inte bara kan skylla pa kriget, for kriget ar slut, och allt ar fucked-up, regeringen ar korrupt och struntar i sin befkolkning. Kriget ar slut, kriget forklarar mycket men inte allt. Jag undrar om kriget fungerar som en tackmantel, ett skydd att ta till istallet for att ga till botten och hitta andra, kanske mer obekvama forklaringar till orattvisor och misar.
Ar det forfarande mitt vita naiva jag som pratar?
Det gar inte att skylla mans vald mot kvinnor pa kriget. Jag vet att det inte var sa han menade, utan att anledningen till att manniskor ar outbildade, fattiga, lever pa gransen kommer fran kriget och Pol Pot-regimen. Det ar sa. Det tar tid att komma tillbaka. Jag begriper att det ar sa.
Men sa tanker jag... Allt som kommer ut nu later fordommande och irriterande, men lat ga da: Det ar ju ett problem i mans hjarnor och kroppar som gor att de slar, utnyttjar, trasar sonder och fortrycker kvinnor.
Det problemet forsvinner inte med hjalp av lagar. Det sitter inuti en manniska. Det kommer utifran och satter sig inuti, och det ar inuti som maste forandras sa att vi kan borja se pa varandra annorlunda och forandra det som finns utanfor. Inuti och utanfor ar i kontakt, i relation med varandra. Om vi inte forstar det sjalsligt och fysiskt i oss sjalva, sa kommer vi aldrig riktigt heller forsta varfor vi ska forandra det som finns utanfor.
Allt det har tanker jag och vet att han inte kommer att forsta.
Han letar efter ett system, och jag maste vara nojd med att han vill hitta ett.